A combination of shit and shite with a teutonic twist
Progressive metal
Det här ska inte missuppfattas med progressiv rock, dvs proggrock: Vi ska inte diskutera Nationalteatern eller några liknande band och artister. Och vi klargör det redan från början. Fortsättningen på metalfamiljen kommer ske på engelska. Alltså benämningen av varje genre. Det blir på något sätt väldigt krystat att säga t ex ”Den nya vågen av brittisk tung metall”.
Så! Vi kör alltså progressive metal som är närbesläktad med proggen. Progressive metal är kusin till tidig metal och har varit under utveckling sedan 1970. Och den har ännu inte växt till sig. Genren kännetecknas framförallt av experimenterande och blandning av taktarter. Jag skulle vilja säga att genren är relativt nördig, ungefär som power metal (drakar, troll och skit) fast på ett coolare sätt. Här blandar man influenser hur man vill och man är och var inte främmande för att göra konceptplattor med låtar som ibland kunde vara upp emot en halvtimma. Ett annat tydligt kännetecken är musikerna i sig, med tunga och allvarliga texter och ofta extrem skicklighet med sina instrument. Själva kärnan i progressive metal är precis samma som i den vanliga proggrocken. Man vill göra något nyskapande och stundtals fruktansvärt avancerat. De stora skillnaderna är så klart ljudvolymen, disten och riffen (det är ju trots allt metal vi pratar om).
Genren är bred, jag mycket bred. Här finns legendariska Rush sida vid sida med svenska Opeth och Meshuggah. Är man insatt i detta vet man att det är rejäla skillnader mellan dessa. Rush var med i början och klassas som mjuk progressive metal medan Opeth och Meshuggah lirar i en mycket tyngre skola. Trots detta är det samma genre.
Inom kort kommer första släktingen presenteras. Det är inte Rush, så mycket kan jag säga.
Progressive metal
Det här ska inte missuppfattas med progressiv rock, dvs proggrock: Vi ska inte diskutera Nationalteatern eller några liknande band och artister. Och vi klargör det redan från början. Fortsättningen på metalfamiljen kommer ske på engelska. Alltså benämningen av varje genre. Det blir på något sätt väldigt krystat att säga t ex ”Den nya vågen av brittisk tung metall”.
Så! Vi kör alltså progressive metal som är närbesläktad med proggen. Progressive metal är kusin till tidig metal och har varit under utveckling sedan 1970. Och den har ännu inte växt till sig. Genren kännetecknas framförallt av experimenterande och blandning av taktarter. Jag skulle vilja säga att genren är relativt nördig, ungefär som power metal (drakar, troll och skit) fast på ett coolare sätt. Här blandar man influenser hur man vill och man är och var inte främmande för att göra konceptplattor med låtar som ibland kunde vara upp emot en halvtimma. Ett annat tydligt kännetecken är musikerna i sig, med tunga och allvarliga texter och ofta extrem skicklighet med sina instrument. Själva kärnan i progressive metal är precis samma som i den vanliga proggrocken. Man vill göra något nyskapande och stundtals fruktansvärt avancerat. De stora skillnaderna är så klart ljudvolymen, disten och riffen (det är ju trots allt metal vi pratar om).
Genren är bred, jag mycket bred. Här finns legendariska Rush sida vid sida med svenska Opeth och Meshuggah. Är man insatt i detta vet man att det är rejäla skillnader mellan dessa. Rush var med i början och klassas som mjuk progressive metal medan Opeth och Meshuggah lirar i en mycket tyngre skola. Trots detta är det samma genre.
Inom kort kommer första släktingen presenteras. Det är inte Rush, så mycket kan jag säga.