A combination of shit and shite with a teutonic twist
En håla.
I en liten håla utanför Jönköping finns delar och ursprung av två kända band. En håla som också är min lilla hemby. Det ena är Motorhomes och det andra är Narnia. Nu känner iofs inte den vanliga människan till Narnia. Och det är nog inte så konstigt. Metal hamnar alltid i skymundan. Och nu är i sanningens namn Narnia ingen vidare bra metal. Det är faktiskt rätt kass om jag får säga det själv. Jag har dock två plattor (i rent studiesyfte) som jag dragit igenom max en gång. Bara en sån sak som att döpa en skiva till ”Decade of Confession” får mig att må lite dåligt. En snäll, kyrklig variant av Slayers ”Decade of Aggression”?
Men jag tycker det är anmärkningsvärt att ett gäng hårdrockare från Kaxholmen en gång låg på Nuclear Blast. För er som inte vet är ligger idag svenska band som In Flames, Mustasch, Hardcore Superstar, Darkane, Pain, Candlesmass, Soilwork, Meshuggah och Hammerfall på samma bolag. Men det är bara några få exempel. Mer exempel hade inte gjort någon nytta ändå. Samtidigt rymmer Nuclear Blast legender som Anthrax, Blind Guardian, Overkill, Kreator, Testament, Symphony X och The 69 eyes. Och mer nyskapande tillskott är t ex Threat Signal, Kataklysm och Nile. Men nu räcker det med exempel. Jag vill bara ge det här lite tyngd. Och jag fattar egentligen inte varför. Tycker inte ens om Narnia. Men jag tror det är någon form av lokalpatriotism som visar sig här. På ett ytterst konstigt sätt.
Och till Motorhomes. De hade väl egentligen bara en hit – Into the night (resterna återfinns i John ME). Och trummisen var jag alltid rädd för när jag var liten. Hans bror också för den delen. Men han har inget med Motorhomes att göra. Han hade bara en respektingivande blå och gul Yamaha DT (väldigt udda moppe). I vanliga fall var de rödsvarta eller rödvita. På den tiden var man cool om man körde Honda MT5 eller Yamaha DT. Det är inlägget börjar nu tappa rejält med fokus vilket mest beror på att jag har druckit en halv kanna kaffe. Jag ber om ursäkt för detta.
Kontentan är att jag på något sätt är imponerad av att Kaxholmen har lyckats pressa ut två stora band. Vi är ju knappt fler än medlemmarna i banden. Kanske några fler….men det är inte många. Och en helt annan sak. Insatsstyrkan har samlats i Kaxholmen hela två gånger och håla har varit på Aftonbladets löp flera gånger. Knepigt.
En håla.
I en liten håla utanför Jönköping finns delar och ursprung av två kända band. En håla som också är min lilla hemby. Det ena är Motorhomes och det andra är Narnia. Nu känner iofs inte den vanliga människan till Narnia. Och det är nog inte så konstigt. Metal hamnar alltid i skymundan. Och nu är i sanningens namn Narnia ingen vidare bra metal. Det är faktiskt rätt kass om jag får säga det själv. Jag har dock två plattor (i rent studiesyfte) som jag dragit igenom max en gång. Bara en sån sak som att döpa en skiva till ”Decade of Confession” får mig att må lite dåligt. En snäll, kyrklig variant av Slayers ”Decade of Aggression”?
Men jag tycker det är anmärkningsvärt att ett gäng hårdrockare från Kaxholmen en gång låg på Nuclear Blast. För er som inte vet är ligger idag svenska band som In Flames, Mustasch, Hardcore Superstar, Darkane, Pain, Candlesmass, Soilwork, Meshuggah och Hammerfall på samma bolag. Men det är bara några få exempel. Mer exempel hade inte gjort någon nytta ändå. Samtidigt rymmer Nuclear Blast legender som Anthrax, Blind Guardian, Overkill, Kreator, Testament, Symphony X och The 69 eyes. Och mer nyskapande tillskott är t ex Threat Signal, Kataklysm och Nile. Men nu räcker det med exempel. Jag vill bara ge det här lite tyngd. Och jag fattar egentligen inte varför. Tycker inte ens om Narnia. Men jag tror det är någon form av lokalpatriotism som visar sig här. På ett ytterst konstigt sätt.
Och till Motorhomes. De hade väl egentligen bara en hit – Into the night (resterna återfinns i John ME). Och trummisen var jag alltid rädd för när jag var liten. Hans bror också för den delen. Men han har inget med Motorhomes att göra. Han hade bara en respektingivande blå och gul Yamaha DT (väldigt udda moppe). I vanliga fall var de rödsvarta eller rödvita. På den tiden var man cool om man körde Honda MT5 eller Yamaha DT. Det är inlägget börjar nu tappa rejält med fokus vilket mest beror på att jag har druckit en halv kanna kaffe. Jag ber om ursäkt för detta.
Kontentan är att jag på något sätt är imponerad av att Kaxholmen har lyckats pressa ut två stora band. Vi är ju knappt fler än medlemmarna i banden. Kanske några fler….men det är inte många. Och en helt annan sak. Insatsstyrkan har samlats i Kaxholmen hela två gånger och håla har varit på Aftonbladets löp flera gånger. Knepigt.
På Spotify:
Motorhomes – Into the night
Narnia – Shadows from the past