Alkisar på tåg.
Jag har inte bloggat på några dagar vilket dels beror på trötthet men också på att jag varit ute och farit. Ute i Göteborg. Och farit med tåg. Det här inlägget är ett spår av mitt tänkande på tåget. Förra gången jag åkte tåg satt jag bakom två alkisar som diskuterade geografi och sevärdheter. Att de var alkisar baserar jag främst på lukten, klädseln, avsaknaden av tänder och det faktum att det intogs alkohol. Men jag kan ha fel. Alla har ju sina fördomar. Det sluddriga ”alkistalet” är också en faktor i detta påstående.
Men till saken. Alkisarna roade mig något grymt. Deras resa sträckte sig långt utanför vagnens väggar. Den var bitter. Och väldigt spretig. Efter ett tag tog jag upp telefonen och började anteckna dialogen. Pga detta blir därför denna återberättelse inte fullständigt korrekt. Jag försökte skriva så snabbt det gick och använda mitt närminne till fullo. Berättelsen utspelar sig mellan Nässjö och Jönköping under juli månad. Vi kan kalla männen för Kenta och Ronny. För känslans skull.
En kort historia om svensk bitterhet.
Kenta: Linköping är väl fint?
Ronny: Ja…men det är ju jävligt platt.
Kenta: Sant. Norrköping är ju fint annars.
Ronny: Ja, det är ju parker och skit.
Kenta: Mmm…..[paus]
Kenta: Har du varit i Västervik?
Ronny: Nej, men jag har sett lite bilder.
Kenta: Ja, jag fotade en staty där nere. [paus]
Kenta: Annars kan man ju åka till Skansen. [paus]
Ronny: Ja, men jag orkar inte sitta så länge.
Kenta: Det är väl inte värt det kanske….[paus]
Ronny: Tacka vet jag Göteborg!
Kenta: Ja, Göteborg är fint det……. [paus]…….men man blir lätt lite trött på det.
Ronny: Ja…
Ronny: Då kan man åka ut till öarna.
Kenta: Ja, och komma bort från stan lite.
Ronny: Gatorna har man ju sett.
Kenta: Skärgård är ju fantastiskt.
Ronny: Mmm….[paus]…..man skulle ha en båt.
Kenta: Och lägga till någonstans. [lång paus]
Kenta: Ska du av i Forserum eller?
Ronny: Nej för helvete. Det finns inget där och göra.
Kenta: Men du har väl syrran där?
Ronny: Jaja men hon är ju tokig. Skäller och gapar.
Kenta: Jaså? Är det för medicinen eller?
Ronny: Nej, hon är alltid tokig.
Kenta: Hahah….kvinnfolk. Säger då det!
Ronny: Mmm…..[lång paus]
Kenta: Klockan går fort idag.
Ronny: Ja, den bara rinner iväg. [paus]
Kenta: Jag var i Eksjö nu i juni.
Ronny: Jaså. Var det något att ha?
Kenta: Nja, fina trähus iaf.
Ronny: Ja, men de brinner lätt.
Kenta: Ja hela stan ryker med.”
2 kommentarer
Sånt här får mig att må bra inombords.
Tänk om denna bitterhet inte skulle finnas. Fy vilken värld.
Haha. Tycker detsamma. Detta är bara ett urval. De diskuterade nog hela landet med först en fördel och sen en stor nackdel som raserade allt.
Innan den ena steg av sa han:
- Då ska man av då.
Sen sa han lite tyst för sig själv:
- Helvete med..