Älskar man Judas Priest, Diamond Head och Mercyful Fate ska man inte skämmas. Tvärtom. Man ska vara nöjd och lyssna på Savatage. Enjoy.

Fantastiska ”The Hall of the Mountain King” om man bortser från videon.

Gungmetal i ”On the run”

”The Dungeons are Calling”, med riff som i Gates of Babylon (Rainbow)

Mitt nyttoindex bygger på att du ska sträva efter att inte hamna under nyttoindex 1. I teorin skulle vi dividera 5 446 637 med 5 446 637 och få ett ”bra” värde för Ashton. Ekvationen är alltså following/followers = x. Om du vill göra det riktigt barnsligt enkelt för dig kan du alltid skriva following/followers = 1. Du ska alltså följa 1 * followers. Men det skulle vara omöjligt i Kutchers fall. Han skulle i så fall behöva en rejält utvecklad stab som bara skötte hans nätverk. För oss vanliga människor är nyttoindex däremot en bra riktlinje för kvaliteten på twitternätverket. Och jag vet, kvaliteten har inget med antalet att göra. Jag är inte dum i huvudet. Nyttoindex är en del i kvaliteten men är inte lika viktigt som vem du följer. Samtidigt måste jag säga att nyttoindex är skapat för mig och bygger på mina krav gällande min egen medverkan på Twitter. Jag vill liksom få ut något av det, på samma sätt som jag använder nyhetstjänster eller RSS-flöden. I detta nu är mitt nyttoindex 3,15 vilket i mina ögon är en väldigt bra siffra. Men och andra sidan bygger nyttoindex på den grundläggande principen att du tycker om att lyssna. Att du hör vad andra säger för att själv berika din värld. Ett samtal bygger på precis det. Har du inget att säga så ska du inte säga det. Och vill du inte lyssna ska du inte heller lyssna. Men du kan inte komma instormandes i samtalet med en megafon och tro att någon annan tar till sig det du säger. Twitter är ingen monolog.

Twitter kan kallas för mycket. Dagens lunch-medier eller revoltmedier. Eller som min farsa säger: ”Precis allt med Internet är trams och lek”.  I min mening är mitt Twitter i kombination med mitt nyttoindex som en riktigt bra historia som du inte har hört förut. Ibland är det t.o.m. så att du vill höra den en gång till. Och det är berättare som du gärna får avbryta om du inte riktigt förstår handlingen eller poängen. Många i kändisvärlden kör dock på megafonstrategin där de själva är i fokus. Ett digitalt och socialt rum som Twitter har plötsligt blivit degraderat till en anslagstavla utan kontaktuppgifter. Det finns inget socialt över det många kändisar kallar för sociala medier. Det är bara medier. Typ i stil med papperslappar.

Då kanske någon säger att de bygger sina varumärken. Ja, bygger gör de. Ungefär som i miljonprogrammet där kvantitet gick före kvalitet. Men vården….var är den?
Mina idoler är mina idoler för att de lyssnar på sina fans. De bryr sig. Eller det ser iaf ut så. Och det är det viktiga för att behålla sin status. Vi kan ta ett svenskt exempel men jag vill bara påpeka att den här personen absolut inte är min idol. Snarare tvärtom. Han heter Schulman och är den mest framstående av Schulmanbröderna. Titta på följande. Hitta ett rätt.

Jag vet. Det fanns inga. Han kör alltså på megafonen och skiter i vad andra säger. Han sa ju det precis. Samtidigt kör han på kvantitet och verkar tro att mest followers vinner. Ett tips bara. Ju mer du följer, desto mer bli du följd. Det var det första jag lärde mig om Twitter. Schulmans nyttoindex ligger på 7,28 * 10 upphöjt till -5 (min blogg stödjer inte upphöjda tecken och jag tycker Schulmans index blev tyligare utan massor av nollor). Mycket långt till 1. Det är katastrofalt kass.

Vi kan vara helt säkra på en sak. Om precis alla imperium faller, faller också svenska kändisar. Alla faller till slut och det är bara man själv som avgör vilken höjd man vill göra det ifrån. Twitterkändisarna har klättrat oerhört högt. Men det kanske är på tiden att man skaffar lite vänner där uppe så att fallet blir lite dämpat. Särskilt med ett så onyttigt nyttoindex.

Tyvärr är det ju bara skisser. Får hoppas på att Good tar det ett steg längre.

Se mer galna hjälmar på good.kz. Bilder säger mer än tusen kyrylliska ord. Men titta kan man ju.

Tillbaka till Uriah Heep. Ett av det tidiga 70-talets allra största hårdrocksband. Orgeln är lika närvarande som i Deep Purple. Ingen orgel, inget Uriah Heep.

Det finns vissa låtar alla bör känna till. Först ut är hiten Easy Livin´.

Och sen lite Gypsy. Fantastisk liveversion.

Min favorit, Look at Yourself. Magisk låt.

Dra ner Poladroid här.

Så! Vi kör alltså progressive metal som är närbesläktad med proggen. Progressive metal är kusin till tidig metal och har varit under utveckling sedan 1970. Och den har ännu inte växt till sig. Genren kännetecknas framförallt av experimenterande och blandning av taktarter. Jag skulle vilja säga att genren är relativt nördig, ungefär som power metal (drakar, troll och skit) fast på ett coolare sätt. Här blandar man influenser hur man vill och man är och var inte främmande för att göra konceptplattor med låtar som ibland kunde vara upp emot en halvtimma. Ett annat tydligt kännetecken är musikerna i sig, med tunga och allvarliga texter och ofta extrem skicklighet med sina instrument. Själva kärnan i progressive metal är precis samma som i den vanliga proggrocken. Man vill göra något nyskapande och stundtals fruktansvärt avancerat. De stora skillnaderna är så klart ljudvolymen, disten och riffen (det är ju trots allt metal vi pratar om).

Genren är bred, jag mycket bred. Här finns legendariska Rush sida vid sida med svenska Opeth och Meshuggah. Är man insatt i detta vet man att det är rejäla skillnader mellan dessa. Rush var med i början och klassas som mjuk progressive metal medan Opeth och Meshuggah lirar i en mycket tyngre skola. Trots detta är det samma genre.

Inom kort kommer första släktingen presenteras. Det är inte Rush, så mycket kan jag säga.

Det är säkert många saker. Robyn har en hel del som tynger henne och som gör henne förbannad om man råkar påpeka det.

I ”Don´t Fucking Tell Me What To Do” är det drickandet, chefen, pojkvännen, hyresvärden etc etc.

Dagens mest intressanta hashtag är därför #killingme. Lite intressant för att man ser vad folk stör sig på. Men desto mer intressant är att  Robyns officiella sajt kopplar samman taggen med låten. I en psykosframbringande resa (om du har ett par klassiska 3D-glasögon, sådana med röd och grön plast blir det ännu roligare) bjuds man på taggens innehåll till tonerna av ovannämnda låt.

Skriv t ex ”Apelsinris is #killingme” som tweet och gå in på www.robyn.com/killingme/. Efter halva låten ungefär kommer ordet Apelsinris dyka upp enligt bilden. Och att det är du som har sagt det.

Digga!

Men för sådana som tycker om att vara ute i solen och inne när det regnar kommer här ett litet semestertips för hobbyfotografen. Är man bekant med Photoshop så är det inga problem att utnyttja detta tips. Idag heter det Pixlr, som enkelt förklarat är en bantad (mycket bantad) klon av Photoshop. Fördelen är att Pixlr finns på webben, dvs att du använder det på webben. Allt är gjort i Flash och duger utmärkt till snabbt småpill på dina semesterbilder. Det är lika bra att testa själv. Enklare så. Tryck på bilden eller länken nedan för att komma till Pixlr.

Och självklart måste du ha Flash men det antar jag att alla utom Peter Persson (s) har. Följaktligen är det då negativt att Pixlr inte fungerar på iPad. Det hade varit något.

Slutligen. Bilden gjordes på ungefär 8 sekunder i Pixlr. För alla hobbymänniskor räcker det gott och väl.

En av anledningarna till att jag fastnade för Plork är att jag älskar t-shirts,  särskilt sådana som man designar själv. Och framförallt måste jag säga, sådana som man designat själv och som dessutom blir prisbelönta. Lite cred måste jag ändå få.

Hederomnämnade @jarlapojken. Tema: hemstad

Plork enligt Plork.

”Plork är navet i ett nätverk som växer exponentiellt. Det är en community för kreativa individer, för företag som vill ha kreativa lösningar och för personer som vill köpa slutprodukten av denna kreativa process.

När man registrerat sig som medlem kan man vara med och göra sin röst hörd; man kan rösta, kommentera och, inte minst, skicka in bidrag och därmed vara med i tävlingarna. Det kostar ingenting att vara medlem.

Vi välkomnar alla med ett kreativt sinne och kunskap att genomföra sin idé till att delta och vara en del av Plork.

Plork drivs av att skapa spontana utbrott av kreativitet. Vår målsättning är att bli det största designkollektivet i Norden genom att gå vår egen väg. Vi skapar våra egna projekt, men vi tar också in externa uppdrag från företag. Vi låter sedan vårt nätverk skapa, rösta och kommentera, och slutligen sprida budskapet om allt som genereras ur Plork.”

Mona Sahlins twittrande är inget jag bryr mig särskilt mycket om. Och det är hennes eget fel. Flera makthavare (med väldigt blandad framgång) använder Twitter och Facebook för att påverka. Till viss del lyckas de med att just påverka men det får motsatt effekt. Det många politiker inte tycks förstå är att den personliga prägeln måste finnas i sociala medier. Göran Hägglund har fattat det. Jag måste då tillägga att jag inte sympatiserar med Hägglund och hans parti. Detsamma gäller för Sahlin och hennes parti. Sahlin gör däremot gör två fundamentala fel när det gäller att nå ut. Och nu pratar jag om att nå ut till sådana som mig.

1. Hon verkar inte twittra själv. Till hennes försvar är det en del tweets som är underskrivna med hennes namn men det är inte särskilt vanligt. Hennes aktiviteter på Twitter är i tredje person. Det kan inte vara rimligt att jag är den enda som har noterat detta. I nio fall av tio ser det ut som nedan. Personligt in på skinnet? Ja, i så fall lika personligt som ett ömsat ormskinn.

2. Varför kopplar man Facebook till Twitter? Förklara gärna det för mig. Enligt Sahlin så ska hon bara koncentrera sig på en sak i taget gällande dessa två. Det är en helt annan sak om man använder Facebook Connect. Och det är en helt annan sak om man kopplar sitt Foursquare, Runmeter etc etc etc till Facebook eller Twitter. Att koppla samman Facebook och Twitter är en varningsklocka eftersom de i min mening har två helt olika syften. Jag har en helt annan strategi på Facebook jämfört med Twitter. Pratar jag med mamma på telefon låter jag på ett visst sätt. Pratar jag med polarna låter jag på ett annat. Öl är gott. Vin är gott. Men gör inte en grogg av det. Då får man bara ont i huvudet och det blir väldigt svårt att lyssna.

När det gäller annonser är det ännu värre. Vem orkar med Flash då? Det finns studier på att vi endast bryr oss i en sekund om t ex en banner. Är den då gjord med Flash och har den genomsnittliga laddningstiden 15 s och har 227 bildrutor (det finns tydliga studier på detta med)…ja, då är det dödfött. Och det är byråerna och annonsörerna som driver på det här.

Nog om det.

Ibland hittar jag dock spännande lösningar som imponerar. Inte innehållet utan endast den tekniska lösningen.  En meny som har sitt eget liv. Spenderade nog fem minuter med att sitta och flytta runt menyn för att se dess begränsningar. Men där kommer nackdelen in. Jag kommer inte ihåg vad sajten ville säga mig och vad de ville sälja. Jag kommer bara ihåg menyn. Och hade jag inte bloggat om detta en trött söndagsmorgon skulle chanserna att namnet hamnade i minnet…ja, varit mycket små.

Länk nedan eller tryck på bilden till vänster.

Min fredagsbitterhet grundar sig i att de grå männen bakom ratten Kina har blockat tillgång till Foursquare. Anledningen är att allt för många människor har checkat in på Himmelska fridens torg. Eller för de internationella, Tiananmen square. Och vi behöver inte gå in på vad som hände där.

Sedan tidigare är det känt att Google gick med på att censurera händelsen i Kina. Där blev jag rädd. Under förra året spärrade Kinas regering även åtkomst till Twitter och Flickr (lagom till 20-årsdagen för studentmorden).

Till slut kommer det här inte att hålla. När revolutionen slår igenom digitalt i Kina kommer det inte dröja länge förrän en fysisk revolution påbörjas. Sociala medier kan vara det mest optimala administrationsverktyg ett ilsket folk kan ha. Se bara på Iran. Se bara på Ship to Gaza.

Det kanske är bäst att Kina fortsätter censurera sin blodiga historia. För det kommer bara leda till större ilska bland folket och till slut får de nog. Då får man bara lita på högre makter och hoppas på att utkomsten inte blir lika blodig som under 1989. Kina lär nog inse att en massaker inte går att sopa under mattan. Folket är trots allt tungt beväpnade med mycket mäktigare vapen än stridsvagnar och bajonetter.

Foursquare enligt Foursquare: Foursquare on your phone gives you & your friends new ways of exploring your city. Earn points & unlock badges for discovering new things.

Nu är parentesen slut och vi återgår till ämnet. En kvinna i USA som vi kan kalla idioten har stämt Google för att hon blev påkörd av en bil. Idioten ifråga använde Google Maps och promenerade glatt efter en given sträcka. Promenaden fick dock ett oväntat slut då hon blev påkörd gåendes mitt på en motorväg. Till hennes försvar visade Google Maps sträckan över motorvägen. Men normalt funtad som hon uppenbarligen inte är sket hon i det och traskade ut bland bilar och långtradare som susade fram i nästan 100 km/h. Nu stämmer hon Google på ett okänt belopp och hävdar att sjukvårdskostnaderna ska betalas av den olyckliga föraren och Google. Och när kostar sjukvård 100 000 dollar? Och det värsta är att hon inte nöjer sig där. Skadeståndet lär ju ha lite fler nollor framför dollartecknet.

Hon kanske borde lära sig att läsa först.

Walking directions are in beta. Use caution. This route may be missing sidewalks or pedestrian paths.

Som sagt. Idiot.

Läs mer från källan.

Vad har han med hockeylaget Montreal Canadiens att göra? Mycket lite. Det var troligtvis första och sista gången han engagerade sig i hockey. Men det kanske inte är så konstigt. Är man född i Zanzibars stenstad (nuvarande Tanzania) bryr man sig troligtvis om andra saker. Som att byta namn kanske, från Farrokh Bulsara till något mer rockigt.

Jag är osäker på året, kan vara sent 70-tal. Den här versionen av Queens ”Another one bites the dust” nötte vi (fyra bröder) sönder och samman på en gammal sleten VHS. Håll till godo. Hästlängder bättre en studioversionen. Men vi får inte glömma hockeylaget. Freddie poserar runt på en scen i Montreal  med ett par vita shorts uppe i armhålorna. Runt halsen har han en scarf. Och på huvudet en truckerkeps som i sin pryds att hockeylagets logotyp. Publikfrieri är alltid välkommet.

PS. John Deacon är inte precis snygg han heller.

Allt har sin tid. Övergången från radio till TV, från snigelpost till epost och Internet till digitala interaktionsmedier.

Våra digitala interaktionsmedier befinner sig på exakt samma nivå som Internet gjorde omkring 1994. Än så länge är det i stort meningslöst och där kommer många att höja på ögonbrynen. Men det är potentialen som vi ska komma ihåg. Exakt som ett fåtal tänkte den där bronssommaren. Om några år kommer digitala interaktionsmedier vara helt naturligt. Epost kommer vara tjock-TV. Webbläsaren kommer ersättas av appar, widgets och visuell RSS. Smartphones kommer vara lika naturligt som kaffebryggaren. Och ju längre tiden går desto mer pengar kommer vara i omlopp. 1994 var det svårt att tjäna pengar på det där ”nätet”. 2010 är det relativt svårt att tjäna pengar på digitala interaktionsmedier. Men runt 1999-2000 blev folk miljonärer, ja till och med miljardärer. Och det krävs nog samma könsmognad angående det här. Runt 2015 närmar sig revolutionen. Frågan är om den där detaljen med IT-kraschen 2001 kommer vara sociala mediekraschen 2016?

Vi jobbar för motsatsen tycker jag.

Deras mest kända låt är troligtvis ”Kick out the Jams”. En låt som har varit föremål för en mängd covers.

Jag är lite lat idag. Det kan bero på att jag inte är någon fanatiker av MC5. Så här kommer lite biografi a´la Wikipedia.

”MC5 (kort för Motor City Five) var ett amerikanskt rockband bildat 1964 i Detroit, Michigan. De anses, liksom The Stooges, med sitt hårda, vilda och okompromissade sound ha haft mycket stort inflytande på både hårdrocken och punkrocken.

År 1965 tog man namnet MC5. Gruppens debutalbum Kick Out the Jams var en liveinspelning från 1968 som släpptes året därpå. Titelspåret blev en hit, men många säljare bojkottade albumet då Tyner i en sektion skrek ”kick out the jams, motherfuckers”. Detta ändrades i senare versioner av låten till ”kick out the jams, brothers and sisters”. Albumet var också mycket revolutionärt på grund av deras dåvarande politiskt aktiva manager, John Sinclair.

När managern åkte fast för att ha rökt marijuana fick gruppen en ny producent och ett mer polerat, men ändå argt hårdrockssound. De släppte sitt andra album 1970, Back in the USA där titelspåret blev en mindre hit. Uppföljaren till det albumet, High Time nådde inte listorna och gruppen blev av med sitt skivkontrakt. I februari 1972 sparkades basisten Michael Davis ur bandet på grund av sitt heroinmissbruk. Kort därefter meddelade även Rob Tyner och Dennis Thompson sina avhopp och gruppen upplöstes slutgiltigt senare samma år.

MC5s speciella scenkoreografi har blivit imiterad av hundratals rockband och lagt grunden till de flesta scenshower man kan se idag bland rockband av olika slag. Ett svenskt exempel är bandet The Hellacopters som tagit nästan alla sina poser och rörelser från MC5.”

Utan motherfuckers. Lyssna på Spotify om du vill få lite motherfucker.

Och en cover  a´la Rage Against the Machine. Med motherfuckers!

Facebook Connect tänkte jag prata om. Lördag som det är och allt.

Vi börjar med den enkla förklaringen utan att behöva gå in på detaljer. Förklaringen för er som inte vet vad det är.

Facebook Connect kan smälta samman din sajt med Facebook. Det krävs lite pill men när det är klart kan man låta sina användare logga in på din sajt genom Facebook. Helt plötsligt kopplas aktiviteterna på sajten till besökarens flöden. På så sätt vet hela besökarens nätverk att besökaren är inne och pillar på din sajt. Samtidigt vet besökaren själv vem i nätverket som i detta nu gör samma sak. Detta kan vara den mest generella förklaringen du har läst. Men i stort stämmer den.

Fördelar och nackdelar. Hämtat från mashup.se. Läs mer om Facebook Connect här.

Fördelarna

• ”Snabbt för användarna att engagera sig – eftersom användarna kan logga in med sitt Facebook konto så är det en extremt låg tröskel för dem att börja engagera sig på din sajt, de behöver inte registrera sig och verifiera sin emailadress etc. Bara detta är extremt värdefullt.”
• ”Ett pålitligt känt namn – de flesta användare litar på och känner igen Facebook (troligtvis så har de större brand recognition än du har på din sajt). Kanske är användarna skeptiska till att ge sin data till ännu en sajt, men det slipper de nu eftersom de slipper registrera sig (man kan få tillgång till rätt mycket information om användare via Facebook Connect, men användarna måste ge tillåtelse till detta).”
• ”Marknadsföring – det finns fler användare på Facebook än vad du har på din sajt, så om du kan synas där så har du mer att vinna än att förlora. Med Facebook Connect så kan du skicka meddelanden till användarnas news feeds, som sedan syns på Facebook av alla användarens Facebook vänner. Detta är en mycket bra rekommendation för din sajt som förhoppningsvis leder till fler besökare.”
• ”Mycket funktionalitet – via Facebook Connect så har man tillgång till att hela Facebooks API, detta inkluderar att låta användare bjuda in Facebook vänner till din sajt, eller att skapa kommentarfunktionalitet – allt med bara en rad kod.”

Nackdelarna

• ”Fungerar inte i alla browsers – de browsers som stödjs är Firefox 3, Safari 3 och Internet Explorer 6,7 och 8. Tyvärr har jag märkt att stödet för IE6 inte är det bästa, så räkna inte med att det fungerar perfekt där. Om det är troligt att dina användare sitter på andra browsers så erbjud även en alternativ lösning tillsammans med Facebook Connect.”
• ”Facebook har kontroll på alla data – du har inte total kontroll över den data som lagras på Facebook (tex kommentarer om du använder Facebook Connect för detta). Du har inte heller rätt att lagra information som du får från Facebook om dina användare i mer än 24 timmar (detta inkluderar namn och kön tex), så du måste hämta denna information om och om igen. Detta är ofta inte ett problem eftersom det är mycket enkelt att få tag på denna information när man behöver den, men det är inte perfekt för alla lösningar.”

Och har man kastat ut en förklaring så är det brukligt att kasta ut några exempel. Det coolaste är i min mening prototype-experience.com.

Men så finns det ju den här som Nationella HIV-rådet står bakom. Testa knullträdet.se. Kanske ett exempel på hur jag inte vill engagera mig i Facebook Connect.

Nu blir det myrjakt.

Det var nästan en religiös upplevelse. Jag kan inte sätta fingret på det. Känns rätt jobbigt som ateist.

Här är svenska Kadawatha med Agape. En repeat värd namnet. Fullkomligt magisk låt.

Förra torsdagen deltog jag i Hyper Island Master Class. Det handlade inte specifikt om sociala medier utan mer det som kommer bli och på flera sätt redan är den digitala revolutionen, när vi når punkt mamma a.k.a. dot.mom. Som i sig inte behöver vara digital. Ja, det verkar knepigt. It will fuck you up!! Det var lite av temat och det var  helt fantastiskt lärorikt. Det kan nog vara så att fyra dagar där var mer effektiva än ett halvår på MKV-programmet.

Under året kommer jag ständigt återkomma till dessa fyra dagar. Ett veckoslut som fick mig att se på saker med båda ögonen. Och fick lite av en ny idol. Mark Comerford.

Se filmen som ger en mycket kort och liten  inblick i den digitala revolutionen. Sen kan du dela med dig i…gissa…sociala medier. Filmen har inget med Hyper Island i sig att göra.

Anledningen är den behandlade Jönköpings kanske mest framstående politiker som vi kan kalla PP, och hans syn på sociala medier. Och vilken roll de spelar i Sverige och i politik. Jag tänker inte återberätta denna idioti. Istället låter jag hans uttalanden tala sitt tydliga språk. PP är som en tidsmaskin. Men som bara går bakåt. Där man inte brydde sig ett skit om sociala medier. Ungefär i samma tidsperiod då man trodde att framtidens behov av datorkraft skulle kunna tillgodoses att 2 superdatorer (med dåvarande kraft som två gamla sketna 486:or).

Jurassic Park gick på TV i lördags. Dit vill PP. Man kan alltså vara ute och cykla. Rejält.

Blir rädd och skratta.

”Jag åt strömming till lunch. Vem fan bryr sig om det?”

”Jag brukar säga att det är väldigt mycket kurser om Twitter, men kursen om socialism, när börjar den?”

”Ja, jag tror inte att det finns någon som är i stånd att bryta ner mig i den här frågan.”

Dessutom sa PP något om att söndagspromenader ger mer utdelning än att synas i sociala medier. De skulle alltså vara mer framgångrika än politik som kan spridas till alla världens hörn där det finns uppkoppling (dock har vissa länder censur)?

Jag blir mörkrädd. På riktigt. Och det borde de flesta bli. För någon har ju röstat på den här PP, den största bakåtsträviga politikern som funnits i Jönköping.

”I wanna be your dog”.

”Search and Destroy”.

Årtalet säger det mesta. ”1969″.

Deras ”Crossroader”.

Gungiga ”Mississippi queen”.

Aldrig i livet? Jodå. ”Never in my life”.

Världens bästa cover ”All along the watchtower”.

Live i Stockholm 1967 med ”The wind cries Mary”.

Odödliga ”Purple Haze”.

Deras ”Out of Focus”.

Covern ”Summertime Blues” (Eddie Cochran).

Nu börjar disten komma i ”Big trouble in Paradise”.

Först ut är ”White Room”.

Sen kommer ”Sunshine of your love”.

Och sist ”Born under a bad Sign”.

Hur ska man annars kunna återuppleva Elvis, Led Zeppelin eller The Beatles?

Coverbanden har ofta en otrolig fantasi när det gäller bandnamnen. En del är dock tråkiga och döper sig till Iron Maiden – the tribute band. Eller liknande. Men det tillför inte mycket. Man bör istället satsa på något originellt. Och något som för tankarna till bandet som man gör karriär på.

Här kommer några roliga coverband. Några av dem har jag till och med sett live (inga kommentarer).

• Fan Heller: Min favorit alla kategorier. Dessa personer lyckas föra fram att de spelar Van Halen och dessutom med attityd. Ett punkigt Van Halen….nyskapande helt klart.
• W2: Spelar självklart låtar av U2. Fast gånger två?
• Guns n´ Posers: Kräver ingen förklaring. Kanske saknar den musikaliska talangen?
• Feel Dizzy: Spelar alltså låtar av Thin Lizzy.
• Queer: Låtar av Queen med väldigt fokus på Freddie Mercury´s läggning.
• Led Zepagain: Så klart Led Zeppelin.
• Dread Zeppelin: Led Zeppelin igen.
• Hindenburg: Krävs lite bakgrund för att fatta att det är Led Zeppelin igen.
• Tributallica: Magiskt namn som säger allt.
• Pink side of the moon: Syftar alltså på Pink Floyds album Dark side of the moon.
• Slipsknut: En lite mer välklädd version av Slipknot.
• Heartattack: Inte så jätteroligt kanske men fantasin måste berömmas. Låtar av Heart.
• Iron Made Em: Det var alltså järn med i skapandet av bandet som lirar Iron Maiden.
• Red Hot Chili Covers: Vad kan det vara?
• The Kult: Fantasin tog väl slut där, rätt tidigt. Syftar alltså på The Cult.

Jag kan göra det här inlägget väldigt långt. Men nu räcker det. Något måste man som sagt lämna åt fantasin.

Hiten ”Paranoid”.

Underskattade ”Hole in the Sky”.

Blodig sabbat. ”Sabbath Bloody Sabbath”.

Tre viktiga låtar.

Mästerverket ”Child in Time”.

Klassikern ”Smoke on the Water” live från 1973

Den s.k Joelbitar-låten. ”Black Night”.